Kors i taket
Emma har bloggat.
Jag blev så förvånad att jag satte min kvällsmacka i halsen. Positivt förvånad då alltså. Hon imponerar ju faktiskt fortfarande på mig ibland. Glöm inte det.
Jag tänkte mest här på kvällskvisten bara delge er mina känslor inför Emmas Thailands resa. Jag är glad för hennes skull, hon är värd det efter allt slit och arbete. Hela hösten har hon kämpat för det här och nu är det endast 15 dagar kvar. Hon är värd sol och värme, singha på stranden och palmer vajjandes i solnedgången. Jag känner att hon verkligen är värd detta. Verkligen, på allvar och jag fortsätter att intala mig detta. Jag tycker att vi alla är värda det, speciellt eftersom den här vintern aldrig verkar ha något slut, men okej, FINE! Åk bara, ha så kul! Tänk inte på oss andra. Nejdå.
Löv
/ Angie
