klappa min katt

Idag blev jag påmind om varför jag absolut inte vill bo ensam! Kommer hem vid 19.20 tiden och har köpt hårfärg. När jag står där med händerna fulla och färg i halva huvudet/ansiktet så ser jag en fläck på väggen, snett nedåt, ungefär en decimeter ifrån golvet sitter min favortivän. CLAES jättemycket KLÄTTERSPINDEL. Mitt hjärta snörptes åt, fick svårt att andas, benen kändes som spaghetti. VAD GÖR JAG? Har liksom hårfärg på händerna, inte direkt läge att springa och hämta dammsugaren. Tänker att om jag nu inte släpper honom med blicken så kanske jag hinner slänga i färgen och samtidigt ha stenkoll. Har ni provat att slänga i hårfärg i huvudet och inte ha stenkoll på det? Jag flackade alltså med blicken en mikrosekund och när jag kollar tillbaka mot CLAES så är han borta..

Jag har seriöst inte vågat gå in på toaletten sen jag skjölde ur hårfärgen. Börjar bli kissenödig och funderar på om det inte är mer värt att springa nedför trappan och kissa utomhus istället?

Han har alltså suttit och spanat in mig, insett att jag upptäckt honom och sedan bytt plats för att kunna spionera på mig ostört. Jag mår illa, känner mig kräkfärdig. Han har koll på mig, men jag har inte koll på honom.

Nu hade jag velat haft en riktigt manligman att bo ihop med, en man som kunde hoppat in och med värsta karatesparken avlägsnat Claes och om inte ännu bättre, dödat honom.

Om jag inte uppdaterar här imorgon, eller om jag inte dyker upp på jobbet kl 06.45 imorgon bitti, så kan det vara så att jag gått mitt öde tillmötes, Claes har dräpt mig.

XOXO
/ Angie